JeniXx

Nu har vi precis kommit hem efter en orolig utflykt. Alice har varit till veterinären. Vi har haft henne i en vecka, dagen till ära, och var redan tvungen att åka till vet.

Jag och Alice var och hälsade på mamma och Erje. Mamma ville färga håret så vi passade på att göra det innan de skulle iväg. Alice var inte i närheten eftersom att jag vet att hon äter allt som är tillgängligt. Givetvis kom det en fläck på golvet och samtidigt kom Alice springande från ingenstans. Ja knuffar bort henne, vänder mig snabbt om för att ta papper och torka. Men snabb och nyfiken som valpar är så var hon ju framme och "torkade" upp den före mig.

Det är ju lätt att vara efterklok och som läget är nu så vet jag ju att jag kunde plockat upp henne och hållt i henne eller helt enkelt bara torkat bort det med strumpan. Hellre en förstörd strumpa än Alice. Men i stundens hetta kom jag inte alls på det. Och jag skäms verkligen.

I vilket fall ringde jag vet. för att höra vad hon tyckte. Hon sa att hade hon varit äldre hade vi kunnat avvakta och se men eftersom hon är så liten ville hon ha in henne så hon fick kräkas. Så vi fixade skjuts och skyndade oss iväg.
Alice var jätteduktig och brydde sig knappt ens om rakapparaten eller nålsticket eller att blodet näst intill forsade från hennes ben ett litet tag efter. Men vi gick ut, hon fick göra sitt och sedan var allt klart. Eftersom att det var ett morfinaktigt ämne hon fick är hon nu rätt däckad.

Jag är en del pengar fattigare men är sjukt glad att vi åkte in så man slipper oroa sig. För vet. sa att nu är det lugnt. Som sagt jag skäms, men känner ändå att jag gjort det bästa av situationen och jag vet nu hur snabbt det kan gå för en olycka att hända.